Del 18
Fortfarande fredag 22 Sep

När vi satt på caféet och tänkte tillbaka på de senaste 13 dagarna som bara innehållit träna äta sova så vad är det man utsätter sig för. Men det är väl så att det här är den enda möjligheten att få riktig träning själv för hemma när man står och undervisar så blir det att man kan själva en halv timme då och då när man kan träna sina egna tekniker. Om man räknade lite snabbt så snittade vi 6 timmar om dagen x 12 dagar = 72 timmars träning det nog mer en ett och ett halvt år egen träning hemma i Sverige för egen del för man undervisar ju andra mest.

På något sätt började det kännas lättare i kroppen trots att den var helt slut körd men det beror nog på att den inte kommer att utsättas för mera träning i Korea denna gång det kanske är psykologi men det kändes varje fall lättare nu. Klockan hade hunnit bli 15:30 så vi besluta oss för att börja gå mot Dojan en sista gång detta år. Stegen kändes ganska lätta varje fall vi gick upp för trapporna till Dojan och kom in i lokalen. Det kändes lite konstigt att vara där för sista gången. GM. Lim satt inne på sitt kontor och vänta när vi kom in och han små log. M. Chee och Kan vara också på plats. Vi gick in och satte oss och de bjöd på tee.

Sen tog GM. Lim fram flaggor med årets seminarium på och gav till oss vi tackade och satt kvar och små prata en stund. Sen var det dags att ta farväl när man ser GM. Lim så tänker man bara fan han är en otrolig personlighet och en stor mästare 62 bast men fortfarande som en klippa.
Vi lämnade Dojan och det känns konstigt att inte gå hit imorgon ner för trapporna och ut på gatan taxi eller gå det var ju en solig september eftermiddag. Så vi besluta att gå de 6 kilometrarna till hotellet. Väl framme var det bara att upp på rummet och duscha packa och sen ringa till honom som ville gå ut och äta med oss.

Vi gick ner till receptionen i samlad trupp och bad de ringa åt oss klockan var nu runt 18:30. Han svar att han kunde vara vi hotellet om 15 min så vi slog oss ner och vänta. Han var där på mindre än 10. Vi skulle möta han fru på stan och folk bruka gnälla på att jag går fort den här snubben gick fortare än mig jag trodde inte det var möjligt. Halvvägs ner till Downtown så möte vi hans fru men han fortsatte i samma rasande tempo so både vi och hans fru hade svårt att hänga med. Sen plötsligt stannade han till och vänder sig mot oss att och säger vad vill ni äta. Vi sa att det var bättre att han och hans fru bestämde dom sa något till varandra på Koreanska sen ilade han i väg igen och vi små springande efter. Till slut stannade han framför en restaurang och sa att de hade medicin mat.

Vi kom in på restaurangen som vi hade passerat ett antal gånger men den hade set dyr ut så vi hade bara passerat förbi den frågade om vi ville sitta vid bord eller på golvet vi sa att vi föredrog bord. Vi slog oss ner och servitören kom med menyn de frågade om vi ätit medicin kyckling vi svar snabbt nej. Så de föreslog att vi skulle ta det är kokt kyckling med ris i och kokat tillsammans med ginseng. Helt plötsligt när en servitör går förbi så tvär stannar han och vänder sig mot mig och pekar och säger Dick jag tittar upp och får syn på en av killarna vi tränade jätte mycket med 92 han fråga om Pierre och Georgios och vad jag gjorde i Korea. Men det förstod han nog redan. Sen kom maten in och det var super. Gott maträtt dom berätta att man brukade äta det här i vanliga fall på sommaren. Servitören kom tillbaka och små prata flera gånger om minnena vi hade ihop. Och vi pratade också med vår träning kamrat och hans fru.

När vi satt och pratade så kom vi in på ålder och hon frågade hur gammal vi var jag kontra gissa och till slut när vi berättade så kontra hon och sa ni ser så unga ut också vänder hon sig mot sin man och säger du ser så gammal ut sen brister vi alla ut i skratt. För hennes man är yngre en oss alla. Efter en lång stund är börja vi bli klara och vi hade tänk att bjuda men hon skickar iväg sin man för att betala innan vi han att reagera. Men det verkade som han bara fick betala för sig och sin fru men inte för oss för det tänkte min gamla tränings kompis från 92 att bjuda på eller om han bjöd allihop men det vet jag inte.

Så innan vi gick så bad jag om hans Maila adress för jag berättade att jag tänkte Maila ner foton från 92 till honom. Det var verkligen kul att träffa honom efter så många år jag hade frågat de på träningen om honom både förra året och i år men ingen viste. För han hade inte varit aktiv på många år. När vi gick ut från restaurangen frågade vi om dom skulle följa med ut och fira och dricka öl men de hade skulle ha gäster hemma eller hem till folk. Grabben var bra sugen på att hänga med oss i stället men hans fru gav honom en skarp blick och vi tog farväl. Vi hade ingen aning om var vi skulle gå så det fick bli basken Robbins och äta glass i stället och sitta i det stora skylt fönstret och köra dolda kameran i stället.

Vi 21.30 så började vi rör oss mot hotellet det var nog ganska bra för vi skulle upp halv fem i morgon för att ta en taxi till flygplatsen. Upp på rummet och packa klart och sen i bingen och kolla på tv tills man somna.
när man tänker tillbaka på resan så hade den varit väldigt givande vi hade lyckas att hämta nästa del av Jung Ki Kwans system.
Om vi tänker åka tillbaka defensivt ja. Och varför jo ganska enkelt under mina 26 år av träning under M. Yu så har vi tränat under många duktiga instruktörer köpt massor av video band från alla håll och kanter säkert band och Dvd: er för tusen tals kronor i vårt sökande efter kunskap och djupare förståelse av Hapkido.

Och i våra ögon finns det ingen instruktör mästare som har vassare tekniker och djupare förståelse för Hapkido än GM. Lim idag. Men det är ju inte så konstigt efter som han tränade 19 år under ledning av Grundaren Choi Young Sul och har varit heltids instruktör sen 1974. Så vi kommer att fortsätta att åka dit så ofta vi har råd och även jobba för att vi skall kunna bjuda in honom till Sverige. Om vi kan få resten av Hapkido Sverige att delta.

Nu som avslutning på denna berättelse om vår träning i Korea.

Nu några visdoms ord från GM. Lim Hyun Soo och grundaren Choi Young Sul

Först GM. Lim
True martial arts are not colorful in appearance. Even though it is painful and not beautiful, martial arts are a lifelong discipline that steadily trains the body mind and spirit. And i am sure that there is no completion in martial arts.

Och sen Doju Chois ord till GM. Lim
When you are 40, you can get to know the primary skills of Hapkido.
This clearly expresses the complexity and difficulty of Hapkido training.

Slut del 18 och slut på berättelsen.

Om ni är intresserade av att lära er Jung Moo/Jung Ki Kwans Hapkido
Så har vi våra skolor i Stockholm Borås Och Malmö.

Och även seminarium på andra orter. Det som krävs är stort intresse och lång hård träning det finns inga genvägar bara hård träning.

För kontakter mejla till dick_the_kick@hotmail.com